Nat

Imorgon har jag inskrivning. Shit. Nu börjar allvaret. Det är skitsvårt att beskriva hur jag känner mig. Å ena sidan är jag så jävla nervös att jag har lust att skita i alltihop och jobba. Men samtidigt är jag så himla spänd och exalterad över att få börja plugga på riktigt!
Jag läste just igenom min kurslitteraturlista och blev så nedrans sugen på att köpa alltihop och börja läsa.

Det är lite som att jag vill komma igenom de första dagarna, för att börja plugga. All denna spänning åt olika håll kommer att få min hjärna att explodera!
Jag är mest orolig för att jag inte kommer att lära känna någon, och för att alla kommer att vara mycket äldre och mer erfarna än vad jag är. Lilla jag, nybliven student som inte kan någonting om världen utanför mammas lägenhet.

Och det skummaste är att jag känner igen många av känslorna från när jag skulle börja gymnasiet. Rädslan att inte lära känna någon, att inte passa in. Och jag insåg redan första  dagen i ettan, att jag inte hade behövt oroa mig. Ändå kan jag inte undgå den där jobbiga, förtärande känslan. GAAH! Det är så frustrerande!

Ja, ursäkta om det där var helt obegripligt, men jag behövde lasta av lite. Nu känns det lite bättre. Som det brukar när man får ordning på tankarna.

Om du läst så här långt så ber jag om ursäkt/tackar jag dig.

Kärlek (och lite ångest),

Natta


The feeling of summer w/ pics from Turkey and memories och more carefree, simple times.