Sonnet #3

Har fastnat lite för det här med sonetter à la Shakespeare...


It all feels gray to me

No colors, shades of verve

All fallen in obscurity

Because it’s not deserved

If living means to see the sun

To live outside one’s head

If living is to always run

Then sure, I must be dead

I just can’t seem to feel

A happiness inside

Nothing here is real

Nothing here is right

And on my way I lost it, the art to be alive

Somehow it was forgotten, and I did not survive


Kommentarer
Postat av: Lisa ^^

Den sonetten är så fin :) Den får mig faktiskt att tänka på New Moon...

2009-10-05 @ 11:53:47
URL: http://liisiish.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0