--
Mina regntyngda tankar
Faller ner i hopplöshetens mörka sår
Tappas vårdslöst bort
I sinnets kalla vrår
Jag irrar runt i mitt inres mörka skog
Där intet minsta ljus lyser
En vandring genom kallaste vinter
Här går jag och fryser
Förståelsens vind blåser genom träden
Och löven faller till marken mjukt
Så plötsligt inser jag
Mitt hjärta är sjukt
Ett obotligt virus
Som inifrån förtär
Den smärtsamma insikten
Jag inom mig bär
Kommentarer
Trackback
